Vi har lyckan att njuta, av att vara nära, i ömheten och det innerliga. Att vara här i nuet och ändå spara det i minnet, stunden som är du och minnet som blir vi.
Sida vid sida, samtalen, pladdret, den kärlek som är och den tid som är vår. Sinnenas förnimmelser blir till medvetenhet om minnenas förgänglighet. Vi vill spara i en ask, i ett ord, en sång eller doft. Här är den tid vi har och som vi vill ska komma igen - i tanken, i viljan att det ska upprepas, upplevas åter och återigen.
Jag andas dig, är din vardag om än med guldkant. Du är min värld, mitt allt, mitt bättre jag och min ödmjukhet inför livet och den evighet som är bortanför. Det finns en förundran i den kärlek jag känner inför dig och den lycka av att du är en del av mig. Älskar dig till rymden och tillbaks, Juliette.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar