Mitt uppe i något behöver jag något annat och går iväg för att hämta det där jag behöver. Ut ur ett rum och in till ett annat och där på tröskeln står allt still för en stund. Vad var det jag skulle hämta nu igen? Återgår till utgångspunkten och hoppas på klarhet. Icke sa nickel! Ingen klarhet uppstår och minnet får sig en tillsägelse. Hur kan detta ske gång på gång. Går ner i källaren för att hämta något i frysen, hör tvättmaskinen pipa och går helt resolut dit för att hänga upp den. Passar på att vika några handdukar och ta med upp när jag ändå går. Kommer upp för trappan, lägger in handdukarna när det slår mig varför jag egentligen gick ner första gången - frysen. Nerför alla trappsteg, öppnar frysen och upptäcker att jag inte minns vad jag skulle hämta. Så här pågår det, kanske inte dagarna i ända men tillräckligt ofta för att det ska kännas ja, aningen obehagligt. Det känns lite som om det är något litet fel på navigeringen och kopplingen till vad som ska göras när jag äntligen är på plats. När jag sedan sätter mig på altanen och studerar de enastående vackra fjärilarna i vår trädgård slås jag av likheten. Ja, inte skönheten då utan det till synes fladdrandet än hit och dit och ibland helt utan styrning och balans. De fladdrar från blomma till blomma och tillbaka igen. Och när de tar sig en längre tur ser det ut som de inte har någon kontroll överhuvudtaget. Men vackra är de och jag jag får väl jobba lite hårdare med att helt enkelt fokusera mera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar