Hon Anita!

Ibland kommer dagar när energin tryter och tröttheten lamslår en. På jobbet går det mesta på vilja och reserven och stegen hemåt är tunga och trötta. Väl hemma är det enda målet att göra sig redo för lite soffhäng och tidigt natti. Idag var en sådan dag! Aningen sliten kliver jag in i hallen hemma. Posten är intagen och på bordet ligger det något färgglatt i en plastpåse med mitt namn på. Stilen är så bekant och med ens är all trötthet bortblåst. Med förväntansfulla fingrar pillar jag upp det vackert inslagna och än en gång får jag förundras över att ha en sådan vän. En vän som betyder allt och som är en stor del av mig och mitt liv att jag skulle vara lemlästad utan henne. Det är precis som om hon vet vad jag behöver och när jag behöver det. Hon är inte bara min vän hon är konstnär också. Hon Anita!