Jag kände den idag! Efter en lång , fin och solig sommar så var den där. Den där lite kyliga ilningen som smyger sig runt nacken och vittnar om att det är dags. Dags att ställa undan sommaren och förbereda tekannan och stearinljusen. Aldrig tidigare har jag känt mig så förnöjsamt inställd till att låta sommaren gå i träda. Det är som att i år har den gett oss allt den förmår. Där har varit långa, varma dagar fulla med sol, blomster och surr. Själen har fått spegla sig i en skön, blå himmel och svalorna har burit bekymren högt upp i det blå. Denna sommar har gett oss kraften att möta en mörk höst och en lång vinter med tillförsikt om den vår som kommer därefter. Måhända är där en liten vind som ger en lätt rysning men där är också hög luft och klara dagar kvar att njuta av.