Lite pirrar det nog trots att det mesta är välbekant. Skolan, klassrummet, kollegor och till och med "barna" är desamma. Det är precis så här det ska kännas, lite fjärilar i magen som fladdrar till och lite kaos i huvudet, över allt som ska vara fix och färdigt. Det är säkert så här det känns inför en nyuppsatt teater. I morgon är det premiär för den första i raden av en mängd föreställningar. Min publik är samtidigt mina medspelare och rollerna förändras under tiden. Jag längtar efter det mesta och bävar för en del men som alltid slås jag av hur mycket jag älskar detta jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar