Tro det eller ej!

Med hjälp av världens bästa Juliette har jag tagit ett ryck i gillestugan. Prylar! Det är så mycket prylar, fina, fula, värdefulla, minnesrika och SKRÄP! En ljusstake här, en ljuslykta där, ett askfat? (Vi röker inte!) Gamla prylar, ärvda ting, nya saker, loppisprylar allt i en salig blandning men nu ska det bort. Ja, inte allt men massor. Undrar när Bra & Begagnat har öppet och undrar om någon annan vill ha vårt gamla skräp. Vi sorterar i högar, en hög för sopor, en för B&B, en för barnen att dela på (om de vill ha, förstås) och en hög som ska återanvändas. Det är svårt att skiljas från en del och det gör lite ont i hjärtat men det är ju bara prylar och man får inget med sig. - Men, den här kan vi inte kasta, säger dottern! - Jo, säger jag, den är inget att ha, men den här har jag fått efter... - Nej, säger dottern bestämt, vi skulle ju kasta! Ja, det är inte lätt, för även vi har olika relationer till prylarna. Men nåt ska vi väl ända kunna göra oss av med, eller...?

Kaffe och macka!

Snuva, erbarmlig hosta, tung och sliten i kroppen och en envis huvudvärk. Höstförkylning eller bara höstdeppig. Undrar om höstens mörker kan påverka så mycket att kroppen inte riktigt vill fungera. Jag försöker lura mig själv med att det ÄR mysigt med höstmörker, man får tända ljus, krypa upp i soffan, ja allt det där vanliga, men jag vill ha energi och fixa och dona. Jag vill få lust och ork att gå ner i källaren och röja och kasta, sortera och ställa i ordning men den rätta inspirationen vill inte infinna sig. En del saker kan jag inte göra själv och därför går man som i väntans tider. Jag behöver fungerande armar med muskler eftersom det ska kastas ut stora, tunga möbler. I och för sig skulle jag kunna röja bland prylar. Ja varför inte?

En kopp kaffe, en god smörgås och sedan tar jag tag i det. Undrar var jag ska börja. Hobbyrummet, nja där är det nästan omöjligt att komma fram för en trasig fåtölj, kartonger, resväskor mm. Gillestugan då! Hm! Kaffe och macka låter gott, jag börjar där så får jag se vartåt det utvecklar sig. Kanske en bra bok med tända ljus och en kopp te...

Internet på gott och ont!

Visst är Internet fantastiskt! Här kan man söka och få svar på frågor som man inte ens visste att man behövde veta. Världen krymper till att rymmas i en burk. Det öppnar portar till världar man aldrig trodde fanns och gränser suddas ut. Möten sker och kontakter knyts. Det är ett kommunikationsmedel som skapar enorma möjligheter och ger en ny dimension till frihet. Men, det finns nästan alltid ett men!  Portarna som öppnas kanske aldrig går att stänga, gränserna kan suddas ut tills rätt och fel flyter ihop. Tyvärr som alltid finns det offer och oskyldiga som drabbas. Det finns inget ont som inte har något gott med sig men här kan man vända på det hela, det finns inget gott som inte har något ont med sig. Frihet är under ansvar och den frihet Internet ger och de världar som möts borde vara värt att kämpa för och den ruttenhet som Internet ibland kan medföra borde vara väl värd att kämpa emot.

På begäran!

Enligt önskan så delar jag med mig av söndagens kulinariska rätt.

ÄLGFÄRSGRYTA
8 pers

1 kg älgfärs
2 pkt bacon
3 gula lökar, hackade
5 medelstora morötter i skivor
4 dl grönsaksbuljong
2 msk sojasås
2 dl riven Västerbottenost
salt och vitpeppar
finhackad persilja

Klipp bacon i strimlor och knaperstek det. Lägg det på hushållspapper så att fettet sugs upp. Fräs löken mjukt i smör eller margarin. Tillsätt älgfärsen och fräs under omrörning tills den är grynig. Blanda i morötterna, buljongen och sojasås. Koka grytan på svag värme tills morötterna är knappt mjuka. Tillsätt riven ost. Koka upp under omrörning. Smaka av med salt och nymalen peppar. Strö över bacon och persilja.

SERVERA MED: Nykokt potatis

SMAKLIG MÅLTID!

Jag kommer aldrig vinna VM men...

Jag hoppade in på bokhandeln idag efter jobbet. För övrigt den bästa bokhandeln i världen, nämligen Stigs bokhandel i Hallsberg, som egentligen numera är Annettes bokhandel, som har en Bosse som är världsbäst på att föreslå rätt böcker till rätt person. Men nu var det inte själva bokhandeln det skulle handla om utan något som inträffade där, som jag fick återberättat för mig av Bosse, när jag slank in där idag för att köpa en bläckpatron. Han berättade att han hade haft en liten flicka inne på marknadsdagen för att handla och att hon stolt hade berättat att hon hade världens bästa fröken. "Vad är hon bäst på, då?" frågade Bosse den lilla tjejen och hon svarade bestämt "På allt!" "Vad heter din fröken? undrade han och vet ni att hon svarar "Veronie!" Jag blev så rörd och faktiskt en aning generad men oerhört stolt. Det är det bästa betyg jag kan få och det är en karamell jag kommer att suga på länge.

P.S. Såklart blev det en bok inhandlad också. En present till dottern för att hon är världens bästa! Boken heter passande nog "Julia" av Anne Fortier.

Synsätt!

Jag läste häromdagen att våra ögon är som fönsterrutor. Vi ser egentligen inte med dem utan genom dem. Sinnet är ett filter som påverkar det man ser och hur man ser på det. För mig är det detsamma som att man gör ett val. Vi väljer hur vi vill se på saker och ting. Jag tycker inte om hösten tex medan jag vet flera som älskar den. Jag är morgonpigg och möter dagen med ett leende medan kvällen för mig är ett enda gäspande. En del är som vidriga oväder på morgonen medan andra är mer som en mulen dag. Kanske är det vårt sätt att se genom våra sinnen, som påverkar oss vad vi tycker och känner. Nog är jag mer deppig på hösten när mörkret lindar sig omkring mig, men kanske väljer jag att se just detta. Om jag tänder ljus, kokar en kopp te och kryper upp med en pläd och en god bok i soffhörnet, visst är det någor visst med det och visst är hösten ganska mysig då. När jag häller upp ett glas vitt, sparkar av mig strumporna och bara njuter av att det är fredag kväll, inte gör det något att jag gäspar. Om jag slutar förvänta mig ovädret när väckarklockan ringer och möter det med ett soligt leende istället, så blir kanske morgonen ljusare. Helt ärligt, visst påverkas vår syn av hur vi tänker och visst påverkas det vi ser av hur vi ser på det. Det är inte helt fel att putsa fönstren då och då, det gör att vi ser klarare på saker och ting.

Förändringar!

Det är en viss tillfredsställande känsla att ha 34 kg älgkött i frysen. Lägg därtill ett antal kilo rådjurskött så ökar välbefinnandet ytterligare. Det är något genuint över att hantera och paketera kött och frysa in för framtida behov. En förunderlig förnimmelse av att vara förmögen eller rik finns där. Jag inser att detta kommer att innebära en radikal förändring av vår matsedel. Nu är det rätter med vilt som gäller och förnyelsens tid är inne. Idag har jag tex anrättat "Älgfärsgryta med bacon och Västerbottenost". Förträffligt gott! Med detta hoppas jag att min lust att laga mat åter infinner sig och att den mottages med lika nöjda miner som dagens rätt gjorde. Förändringens vindar blåser och för, förhoppningsvis, fram kulinariska läckerheter!

Grattis Lilla Mamma!

Grattis lilla Mamma idag när du fyller år. Ja nu är det inte födelsedag idag utan bara födelsedagsfirande. Världens bästa Mamma fyller nämligen på tisdag den 25 oktober. Då har alla fullt upp med sitt och därför tar vi ut firandet några dagar i förskott. 72 är den aktningsvärda åldern som kära Mamma uppnår och det gör hon med värdighet. Ingen kan tro att hon har en tung ryggsäck med livets packning på ryggen och inte heller att hon brottas med diverse krämpor och åkommor sedan flera år tilbaka. Mamma kämpar på och finns där för så många runtom henne. Sällan formar hennes mun ett nej när någon ber om hjälp och famnen är öppen för en kram när det behövs. Vid sin sida har hon världens bästa Pappa som utan knot ställer upp för oss ungar som om vi vore hans och inte bara på köpet. Nu är klockan inne för avfärd till kalas och det är dags att stämma upp "Grattis lilla Mamma".

Jag vill ha!

Visuellt, åskådligt, tydliggörande, relaterat till erfarenhet mm mm. Allt detta och mer därtill är nära förknippat med undervisningen och lärandet med yngre barn. Här grundlägger vi förståelsen och ger eleverna plattformar att utgå från vid påbyggande av vidare, bredare och djupare kunskap. Vi som jobbar med dessa barn vet hur många olika sätt dessa små har att ta till sig sin kunskap på och hur beroende de är av oss pedagoger, hur vi bemöter och möter dem. Vi trollar och trixar, skapar och dramatiserar allt för att nå fram till så många som möjligt på ett så lustfyllt sätt som möjligt. Därute i vida världen finns hjälpmedel som vi bara får drömma och fantisera om. Med fyra färger försöker jag trolla fram bilder på min Whiteboard för att fånga och visualisera alltmedan det är tekniskt möjligt att i stort sett plocka fram vilken bild som helst och vända, vrida och förtydliga om jag bara hade en SMARTBOARD. Jag vill ha och jag vill ha den NU!

Dagen är din!

Varje dag är speciell, den är unik och oskriven. Den blir vad vi gör den till och den leder oss dit vi för den. I går är förbi, den dagen har vi tappat greppet om och den kan vi inte förändra. Den är historia och redan skriven. I morgon är en ny dag, en dag som vi inget vet om och som inget kan lova.
Just nu, är här och nu, något att ta till vara på och fylla med det vi själva vill och önskar eller för någon annan. Gläd någon, hjälp någon, le mot någon och njut av livet och dagen, här och nu. Dagen idag är en betydelsefull dag, den är din och den går aldrig i repris!

Bokstaven "D"!

Jag har fått en bokstav! Ett "D" dök upp i min logg på Facebook. Vad kan man använda ett "D" till kan man fråga sig? Men tänk vad konstigt det vore utan "D". Troligtvis skulle bara vi finnas eftersom de inte skulle göra det. Förresten skulle det inte heller finnas, för det skulle vara et och det betyder ju och.  Allt skulle vara enkelt för dubbelt skulle inte finnas, helt enkelt! Tänk alla vackra ord på "D" som drömmar tex. Vad vore livet utan drömmar och för att inte tala om dalar. Hur skulle det bli utan dalar då skulle det inte finns toppar heller. Domedagen skulle ju i och för sig inte finnas och inte djävlar men jävlarna skulle ju vara kvar. Dilemman skulle man inte behöva utsättas för och ej heller skulle man kunna dömas. Vilket i sig kanske skulle ställa till det, just "det" som inte finns. Jag konstaterar att utan "det" ställer man till det! Så tack till A-K för d:et jag fick!

Kalas i långa rader!

Dukat för "Tjejfest" av mina favorit-tjejer!

Hösten hemma hos oss består av ett evigt kalasande. I september fyller yngste sonen och det är med hans födelsedag allting börjar. Tre veckor senare fyller dottern snabbt följd av Mormor, som i för sig inte firas hemma hos oss men ska ju ändå firas. Ytterligare några dagar senare fyller maken och lägger man sedan till ett par veckor så är det dags att fira Fars dag. Tilläggas bör också att om födelsedagen inträffar mitt i veckan så kommer den att firas minst två gånger eftersom släkt och vänner, nästan alltid, kommer helgen efter. Dottern ska dessutom ha "födelsedagskalas" med sina kompisar. Hur många kalasen blir i slutändan orkar jag inte ens räkna på. Trots allt jobb omkring alla dessa kalas så får de i alla fall hösten att gå lite snabbare och det är ju inga fel. För mitt bland alla kalas infaller Allahelgonahelgen och sedan är det inte långt till Första Advent. Snart är det alltså jul igen...

Ute blåser Nordanvind!

Nu nyper höstluften i fingrar och tår och färgar kinderna röda. Ögonen tåras av kylig vind och bitande är den rysning som kryper om ryggen. Nätterna är kalla och klara när månen står full på den svarta himlen. I sängen är lakanen svala och täcket får äntligen göra sitt. Kvällarna kommer tidigare och kräver sitt kurande med tända ljus och värmande brasa. En kopp ångande te av bästa favoritsorten ger värme åt insidan och mysfaktor. Visst är hösten ruggig, kulen och mörk men den ger tillåtelse till soffmys med pläd och en bra bok. Allt har sin tid och hösten är obönhörligen här för att stanna en stund.

Vad är ord?

Tre av mina favoritord! Riktiga Lejon-ord!

Vad är ord om man inte menar dem? Om man inte håller sitt ord varför lova? Vi talar om tomma ord utan mening eller nytta men vackra ord som ingen står för, är lika illa. Alla dessa tjusiga formuleringar som duperar och manipulerar, som ingen substans har alls, står högt uppe i halsen. Löften som sprids som maskrosfrön i vinden är lika pålitligt som att hålla sig fast i grässtråt när det stormar. Ord som bryts kan såra lika mycket som att slita hjärtat ur en kropp. Att tala är silver men att tiga är guld. Var rädd om det sagda ordet, det kan ligga kvar och göra ont länge! 

Kriser!

Livet är fyllt av kriser. Små kriser, stora kriser, ekonomiska kriser, livskriser mm mm. En del är rena i-landsproblem och andra är faktiskt livsomvälvande. En liten kris kan bli en stor kris om den inte stävjas i sin linda. Från stor kris till livskris är kanske inte steget särskilt långt. Att drabbas av en svår sjukdom eller mista en nära och kär är livskriser vi inte vill prövas med. En gång fick jag lära mig att negativa krislösningar kan ge ärr för livet men att positiva krislösningar är utvecklande och ger erfarenheter man kan dra nytta av. Hursomhelst är det nog ingen, som till syvens och sistens kan undvika kriserna, Förr eller senare drabbas vi av dem och det gäller att se dem för vad de är. Förlorar du någon, tillåt dig att sörja. Drabbas du av svår sjukdom eller om någon dig nära drabbas, njut av den tid som går att njuta. Beror din kris på åldern så är det ju skönt att veta att den alltid förändras. Har du 40-årskris så fyller du ju snart 50. Skämt åsido, en bagatellartad kris för någon kan vara en livskris för någon annan och en del blir stärkta av de livsomvälvande och andra går under. Ibland kan det vara skönt att krisa, i alla fall efteråt!

Vart Du än går, gå helhjärtat!

Tveka inte, gå den väg som du väljer själv. Stanna upp ibland för att se åt höger och vänster så att du inte krockar eller kör över någon. Se inte bakåt, se framåt och var beredd på en handbromsvändning då och då. Tryck plattan i botten och låt landskapet susa förbi men stanna också upp och lukta på blommorna efter vägrenen. Backa ibland för att låta minnena skölja över dig och gör en avstickare emellanåt, för att se lite mer. Parkera när du behöver en stunds ro och accelerera när där finns något du vill lämna bakom dig. Glöm inte bort att vägen du väljer är ditt eget val. Du kan följa en karta, vägbeskrivning eller GPS men fortfarande är det du som står vid rodret. Vägen framåt är sällan enkel och rak utan alltsomoftast snårig och smal. Det är inte lätt att välja rätt och det är komplicerat när man är vilse och behöver vända om men lita på din inre kompass. Den talar förhoppningsvis om vad som är rätt och vad som är fel. I slutändan är du själv ansvarig för vilken väg du tog.

Fjorton år!

För fjorton år sedan kom det ett nytt litet liv till världen. Hon hade kolsvart hår och mörkt, mörkt bruna ögon. Liten och nätt med små naglar som rosa snäckor. Vi hade väntat ett tag på detta underverk och hon var så efterlängtad. Två stolta bröder stod vid hennes sida och höll hennes små händer, varsamt och vördnadsfullt. Vi hade två flicknamn som vi valde mellan men för oss var hon Juliette från allra första ögonblicket. Med tiden har det blivit Jullan men fortfarande bär hon sitt namn med värdighet. Denna tjej förgyller vår tillvaro och lyser upp en gråmulen dag med att bara finnas till. Ambitiös, mogen, ödmjuk, omtänksam, ja hennes positiva sidor är oräkneliga. Visst finns det någon enstaka baksida men skam vore det väl annars. Idag är hennes stora dag och hennes fyra riddare har uppvaktat henne. Stora kalaset blir på söndag och då vet ni som läst min blogg tidigare vad det vankas för mat...

Kura skymning!

När jag var barn sa min mormor ofta nej till att vi skulle tända lampan, när dagen övergick till afton. Hon ville att vi skulle "kura skymning" som hon kallade det. Som liten förstod jag nog inte fullt ut vad det egentligen betydde. Där och då var det lite av ett handikapp eftersom det inte gick att sysselsätta sig med något. Ändå njöt jag av den där stunden, tillsammans med mormor och morfar, när skymningen utanför skapade ett milt mörker inne. Med tiden lärde jag mig att uppskatta det mer och mer. Idag förstår jag att mormor och morfar faktiskt fångade stunden av lugn och ro. Jag önskar att jag oftare tog mig tid att "kura skymning" och här och nu lovar jag mig själv att denna höst ska bli en tid av kurande, tända ljus och "Carpe diem".

En tisdagseftermiddag!

Föreläsning på eftermiddagen, direkt efter jobbet, är aldrig det ultimala. Är sedan föreläsningen tråkig med en föreläsare som inte kan förmedla sitt budskap på ett fängslande sätt är det näst intill olidligt. Ibland berör inte ämnet och det är inte heller någon höjdare. Sedan finns det de föreläsningar där tröttheten lamslår en lagom som man sätter sig i stolen och risken för en tupplur är överhängande och det beror inte alltid på föreläsaren. Alltemellanåt så dyker det upp tillfällen där man sätter ner rumpan och egentligen inte har några förväntningar alls och alltmedan föreläsningen fortskrider så sitter man rakare och rakare i stolen, pennan glöder ivrigt och aha-upplevelserna skockas. Just så kändes det idag. Jag hade inga förväntningar, jag var trött och okoncentrerad men fångades snart av en röst som vägrade att släppa taget om min uppmärksamhet. Stundtals kändes det som om föreläsaren talade direkt till mig. Det som från början inte kändes som mitt ämne, blev till slut något jag tog till mig med hull och hår. Jag fick påfyllning, flera goda skratt och tänkvärda ord med mig därifrån och det var helt klart värt en tisdagsftermiddag.

Hemma igen!

Så var det vardag återigen och London är endast ett minne blott. Men vilket minne sen! Det har varit en vecka fylld av blandad kompott. Musikaler, det blev ytterligare en, nämligen "Miljon dollar quartet" som vi såg på fredagskvällen och den var värd pengarna men "Dreamboots and petticoats" var strået bättre.

En båttur på Themsen i strålande Londonsol med sikte mot Greenwich. Väl där så var utsikten häpnadsväckande och hisnande men att betala £7 för att besöka nollmeridianen var väl häftigt. Maken tog med sig dottern, som för övrigt gick in gratis, för att få en bild inifrån gallren.









Portobello Road, Petticoat Lane, Spitalfield Market fick också besök av våra oförtröttliga fötter. Vi gick och vi gick och vi gick och vi gick... Fot-tvätt med eftersmörj och nya strumpor minst ett par gånger om dagen, det gör susen för ömma fötter.
På väg till Camden fantiserade jag om var en av mina favoritbloggare bor, hon är nämligen bosatt i London, Londontanten och så "låtsasfikade" jag med henne. Jag brukar "låtsasfika" med människor som bor långt bort eller som jag inte känner men vill lära känna. Det är lite som att ha en "Mållgan".
Veckan innehöll mycket mer, men jag anar att jag kommer att återvända genom bloggen då och då för att riktigt få frossa i resminnen och få uppleva dem igen. Undrar om det inte lutar åt London 2013!